Hej och välkommen till tävlingsfiskarna i Gislaved. Nästa tävling är makrilltävlingen i Bua den 16'e Augusti. Tänk på att detta är en populär tävling som lockar många. Anmäl er i god tid...

Wednesday, August 15, 2007

DM i havsfiske.

Tävlingsfiskarna i Gislaved inbjuder till DM i havsfiske i Helsingborg den 31 maj 2008.

Samling på kajen, Norra hamnen klockan 06:00.

Utgång klockan 06:30.

Fisketid: 5 timmar.

Startavgift:
Seniorer 500:-
Juniorer 250:-

Anmälan via inbetalning av startavgift till Tävlingsfiskarnas postgiro nr. 126 84 36-1 senast den 30 april.
OBS!!! Glöm inte att ange : Namn, Klass och klubb.

Medlemskap i sportfiskarna erfordras.

Flytväst eller flytoverall gäller under hela vistelsen på båten.

Vid mete får 2 st. krokspetsar användas.
Vid pilkning får pilk med enkelkrok eller trekrok + 2 upphängare användas.

Minimimått:
Havskatt och Långa, 50 cm.
Torsk, Sej och Bleka, 40 cm.
Plattfisk, 24 cm.
Övrig fisk, 20 cm.

Vid frågor ring till Kristian Pedersen: 0371-123 67 eller 070-370 20 15

Hjärtligt välkomna.

Friday, August 03, 2007

Tävlingen...

Ni glömmer väl inte tävlingen???
Bara 7 dagar kvar nu...

Tävlingen.

Thursday, July 26, 2007

Tävlingar...

Inbjudan till NM hittar ni här
.
Inbjudan till SM hittar ni här

Saturday, July 07, 2007

Ännu en film...




Kommentera gärna inläggen så att det blir lite liv på sidan.

Lite avundsjuk är man allt...

Saturday, June 02, 2007

Sommarpyssel...

För att inte alla hjärnceller ska ta semester på samma gång, så har vi på hemsidan satt ihop ett litet kunskapstest (tävling). Svara helt enkelt på frågorna + skiljefrågan så har du chans att vinna något pris. Svaren skall vara klubben tillhanda senast när vi stiger på bussen för avfärd till makrillcuppen. Vinnaren kommer att presenteras i bussen på hemresan.

  1. Vad är håkärring för typ av fisk?
  2. Varifrån kommer en fiskebåt med betäckningen LL?
  3. Vilket landskap har tre fiskar i sitt vapen?
  4. Vilket redskap användes förr vid possitionsbestämning ombord på ett fartyg?
  5. Om du står i båtens färdriktning, vad kallas då sidan till höger om dej?
  6. Hur lång är en distansminut i meter?
  7. Vad kallas det instrument som man mäter vattendjupet med?
  8. Vad är svennska rekordet på pigghaj?
  9. Vad heter fisken "Dipturus batis" på svenska?
  10. Svenska rekordet på aborre ligger på 3150 g. Men vad tog den på för bete?
  11. Hur många sorters simpor har vi i svenska kustvatten?
  12. Hur många öar finns det i sjön Bolmen?
  13. Hur mycket kostar ett fiskekort i Vänern för ett dygn?
Skiljefråga: Hur mycket makrill darar segraren på makrillcuppen upp i år?
Svaret anges i kg med 2 decimaler. (Ex. 12,32 kg)

Era svar skickar ni till tavlingsfiskarna@sverige.nu eller lämna dom vid påstigning av bussen till makrillcuppen.

Trevlig Sommar!

Sunday, April 29, 2007

Bilder från Bua.

Två riktiga rävar...




Konsentrerat arbete...


Jag vet att jag ska ha den här någonstans.



Fler bilder och resultat kommer snart.

Thursday, March 22, 2007

Veckans fisk. Vecka 12.

Makrill (Scomber scombrus)

Kännetecken: Kroppen är spolformig. Ryggens färg flammar i grönt eller blått med oregelbundna svarta tvärband nedåt sidorna. Denna teckning skiljer makrillen från andra svenska fiskar. Färgvarieteter av denna art anträffas ganska ofta. Ibland är översidan en färgat mörk eller försedd med ljus, finmaskig nätteckning; andra gånger visar den "bokstavsteckning" eller är fläckig. Saknar simblåsa. Längd och vikt sällan över 40 cm resp 700 g men når upp till 66 cm resp 3,5 kg.
--------------------
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Kan tillfälligt nå så långt österut i Norra Ishavet som Vita havet och Novaja Semlja. Utmed Afrikas västkust till Senegal. I västra Atlanten längs Nordamerikas kust från mellersta Labrador till Nord-Carolina.
--------------------
Förekomst i Sverige: Makrillen är vissa tider av året (se under Flyttning) allmän i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Den går vid kraftiga saltvattensinflöden eller inströmning av varmare vatten även in i Östersjön; i stim upp till norra Uppland och Ålands skärgård, i enstaka exemplar tillfälligt ända upp till Haparanda i nordligaste Bottniska viken.
--------------------
Miljö och vanor: Arten lever i fria vattenlager, där den nära ytan stimvis i oerhörd fart drar omkring på planktonjakt eller flyr undan sina fiender. Den hör till de snabbaste och mest uthålliga simmarna inom sin art. Makrillstimmen förflyttar sig under jakt med perfekt synkroniserade riktningsförändringar och uppstannanden. Under morgnar och kvällar jagar de ofta vid ytan. Vintertid vistas arten nära botten på djupt vatten mellan 150-250 m.
--------------------
Flyttning: Makrillen företar regelbundna lek och näringsvandringar. Om vintern lever makrillen i Nordsjöns och Atlantens djupare vatten på 150-200 m, varvid den intar ringa eller ingen föda. Efter hand ökar aktiviteten och i april-maj flyttar den i stora stim med varma havsströmmar dels in i Skagerack och Kattegatt, dels norrut för att leka. Efter fortplantningen förblir arten i dessa vatten. Nu har den en väldig aptit och följer den drivande födan även in i Öresund och Östersjön. Från slutet av juni och i juli brukar makrillen dra sig något utåt från skärgårdarna för att återkomma i aug. Under hösten återvänder makrillen ut till de stora havsdjupen, men den kan övervintra i södra Östersjön.
--------------------
Föda: Makrillungar förtär plankton, t ex fiskägg och kräftdjurslarver. Som vuxen äter arten alltjämt huvudsakligen planktondjur men nu utökat med små fiskar såsom tobis samt ungar av torsk, sill och skarpsill, vilka slukas hela. Periodvis, t ex efter leken, äter makrillen mycket småfisk.

E-post...

För att klubben på ett enklare sätt ska kunna nå ut till medlemmarna så vore det bra om vi hade era e-post adresser. Vill ni att vi ska ha eran adress så skicka ett mail till: tavlingsfiskarna@sverige.nu

Tuesday, March 06, 2007

Sportfiskemässa på Elmia.


Den 16-18 mars är det åter dags för den stora sportfiskemässan på elmia.
Gå in här för att få mer info.

Wednesday, February 28, 2007

E-POST

Tävlingsfiskarna har numera en mail-adress som kan användas för att komma i kontakt med klubben. Denna adress är: tavlingsfiskarna@sverige.nu

Friday, February 23, 2007

Vecans fisk. Vecka 10.

Bleka (Pollachius pollachius)

Kännetecken: Blekan utmärks av färgteckningen, utskjutande underkäke utan skäggtöm och den grönbruna, buktande sidolinjen, som svänger upp på den mörka ryggen. Färgen varierar: olivgråbrun med röd- eller gulaktiga inslag. Ofta rektangulära, gula eller röda linjer. Längd vanligtvis ca 50 cm men upp till 1,3 m och vikt upp till 11,3 kg, i utomsvenska farvatten 24 kg.

--------------------
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till mellersta Marocko.
--------------------
Förekomst i Sverige: Blekan förekommer längs hela västkusten och i norra Öresund. I södra Östersjön påträffas den stundom i skånska vatten, möjligen i samband med att salt vatten strömmat österut. Exemplar har dessutom fångats i Småland; 26/2 1958 vid Nävelsjö i Västerviks skärgård samt i Vinö vattenområde 16/7 och 1/8 1966.
--------------------
Miljö, vanor och flyttning: Blekan uppehåller sig pelagiskt på 10-200 m djup vanligtvis ovanför och intill kustbankarnas klippiga bottnar, men unga blekor anträffas även ovan sandiga strandbottnar och i flodmynningars bräckvatten. Arten gillar grund där det är ström i vattnet. Under jakten kommer blekan upp i ytvattnet, ibland i sällskap med gråsejar. Den följer de drivande fiskynglen in till stränderna eller ute till havs. Arten jagar ofta kollektivt, varvid bytesfiskar kringränns och drivs upp mot ytan. Den är som mest aktiv i skymningen. Vandringar företas till lekplatserna i Nordsjön och Atlanten.
---------------------
Föda: Den unga blekorna förtär kräftdjur, maskar och blötdjur, den lever av fisk som skarpsill, sill, makrill, näbbgädda och tobis.
---------------------
Andra namn: Lyr, lyra, blanka, blanksej, sejlyra, lyrbleck, lerbleking, lyrtorsk och plank. Blekan saluförs liksom gråsejen under namnet havslax.

Veckans fisk. Vecka 9.

Lubb (Brosme brosme)

Kännetecken: Lubben skiljs från andra torskfiskar genom att den blott har 1 långsträckt ryggfena, vilken via stjärtfenan övergår i en analfena som sträcker sig över halva buken. Dessa 3 fenor har vita ytterkanter, innanför vilka löper ett svart band. Längd vanligtvis ca 50 cm men upp till 1,10 och vikt upp till 14,5 kg.

--------------------
Utbredning: Söderut i Europa längs Atlantkusten till södra Portugal. Längs Nordamerika från södra Grönland till Massachusetts.
--------------------
Förekomst i Sverige: Lubben uppträder årsvisst i Skagerack och var före 1970 med säkerhet anträffad blott 1 gång i Kattegatt, nämligen mellan Vinga och Trindelen; möjligen också den 7/4-1941 (beläggexemplar finns men det är osäkert om det stammar från Skagerack eller Kattegatt). Under 1970-talet och senare har den ofta fångats under sportfiske i Bohuslän, särskilt vid Grisbådarna.
---------------------
Miljö och vanor: Lubben går i enstaka eller i stim över hårda bottnar, helst klippor och banksluttningar ute till havs på nivåer från 100 till under 1,000 m, oftast 150-450 m. Yngre exemplar håller sig högre upp. Arten är stationär.
--------------------
Föda: Kräftdjur, särskilt havskräftor, blötdjur och bottenfiskar. Fåglar kan ingå i dieten, ty benet av en tretåig mås har anträffats i magen av en lubb.

Veckans fisk. Vecka 8.

Sill (Clupea harengus)
Kännetecken: Sill och strömming (=Östersjöns sill) är varianter av samma art. Dessa former har också betecknats som underarter, varvid sillen kallas för C.h.harengus och strömmingen för C.h. membras (om raser och populationer se även under Fortplantning och tillväxt). Arten skiljs bäst från skarpsillen på att ryggfenan börjar framför bukfenornas fäste samt att fjällen mellan bukfenorna och analöppningen icke är skarpkantade.Sillen förekommer i många former i alla Sveriges hav och är tidvis utan konkurrens den talrikaste arten. De skilda formerna kännetecknas av dels olika storlekar - Västerhavets sill brukar bli 23-30 och Östersjöns 15-24 cm - och andra morfologiska skillnader, dels av biologiska differenser som vår-, sommar- och höstlekare, olika lekområden osv.Vid Sveriges Syd- och Östkuster dominerar vårlekarna. Ibland kan betydligt mer storvuxna sillar och strömmingar anträffas i Stockholms skärgård och vid Norrlandskusten har flera på 30-35 cm tagits och vid Östergötland en på 38,8 cm (17 år gammal). En strömming från Åland vägde 0,66 kg, och en från Nordsjön 0,68 kg. Sillens normala vikt är 0,04-,02 kg, strömmingens mindre. Betydligt större och tyngre sillar rapporteras ibland men torde förväxlats med staksill eller majfisk.


---------------------

Utbredning: Norrut upp i Ishavet till 75° n br. Österut till Vita havet. Söderut längs Atlantkusten till södra Frankrike och Portugal, där bestånden tunnas ut. I Nordamerika kring södra Grönlands kuster och längs östra kusten från Baffins land till SydCarolina.
--------------------

Förekomst i Sverige: Runt alla Sveriges kuster.
Miljö, vanor och föda: Sillen drar omkring i stim längs kuster och ute till havs på varierande djup mellan ytan och 200 m. Ibland söker den sig till flodmynningar. Stimmen kan omfatta ca 500 milj sillar. Sådana stim kan vara mer än en mil långa och ett par km breda. På dagen går sillen ofta närmare bottnen, på natten stiger den i regel upp närmare ytan. Den följer härvid planktonets rörelser. Planktondjuren, särskilt smärre kräftdjur, fisklarver och blötdjur, utgör nämligen sillens förnämsta föda. Stundom jagar den dock även något större kräftdjur och småfisk. Sillen intar näring i huvudsak under sommarhalvåret. I Östersjön har övervintrande koncentrationer av strömmingar anträffats i Södermanlands skärgård under jan-april 1977 i så stort antal att fiskarna i vikt representerade 1/4 av hela den svenska Östersjöfångsten av strömming 1976. 1978 lokaliserades lika stora stim av övervintrande strömming vid Möja i Uppland och vid Bråviken i Södermanland och Östergötland.
--------------------

Flyttning: Förutom de vertikala förflyttningarna mellan övre och undre vattenlager företar sillen vandringar i samband med leken. Dessa är av stor omfattning och sträcker sig över väldiga havsområden men är ännu ej till alla delar kartlagda. Omfattande märkningsförsök har dock visat att åtminstone en del av den sill, som fiskas vid Norges västkust under vintern och våren, där den också leker, påträffas under sommaren vid Island. Vårt eget vintersillfiske är periodvis till stor del baserat på sill, som inkommer till Västkusten från Nordsjön, där våra fiskare före fiskegränsernas utflyttning fångar den på sommaren under namn av fladensill efter den förnämsta fiskplatsen. Fladen grund i norra Nordsjön. Kattegatts höstlekande sillar vandrar däremot in i nämnda område i juli-aug och leker där i okt, varefter de försvinner på senhösten, sannolikt ut i Nordsjön. De är numera sällsynta, och vårlekande sill dominerar här liksom ofta i Skagerack. Till västligaste delen av södra Östersjön har dock sillar genom Öresund vandrat från Kattegatt och i mindre utsträckning från Skagerack. Sålunda har i Bohuslän märkta sillar återfunnits i Kielbukten och vid Rügen samt vice versa. Dessa sillar utgör avkomma av vid Rügen vårlekande fiskar. Härifrån vandrar de norrut från maj-juni till sept-okt, medan återflyttningen från Skagerack och Kattegatt pågår under senhösten och vintern. Inom Östersjön har också längre vandringar konstaterats. Vårlekande strömming utmed Syd- och Östkusten upp till Ålands hav tillbringar sommaren och hösten i södra Östersjön, huvudsakligen öster om Bornholm. Flyttningen dit går mestadels väster om Gotland. Under senhösten återvänder dessa sillar norrut. Strömmingar från mellersta Bottenhavet förekommer både i södra Bottenviken och i Ålands hav. Bottenhavets strömmingar är eljest i stort sett bundna till detta område. I norra Kvarken och kring Åland övertvärar dock denna fisk havet mellan svenska och finska kuster. I vissa vikar och fjordar påträffas sill- och strömmingsformer, som är mer eller mindre stationära. Märkningen av sill och strömming vid svenska Syd- och Östkusten har även visat att de kan skifta flyttningsstråk och lekplatser. Sålunda har en vårlekande sill vid Västervik under nästa lekperiod 1 år senare anträffats vid Trelleborg och på motsvarande sätt har en leksill från Väddö, Uppland, 1 år senare lekt vid Blekinge.
--------------------

Beståndsväxlingar: De oerhörda växlingar i sillbeståndet alltifrån långa perioder, då arten förekommer i massor, till andra, då den förefaller vara i det närmaste försvunnen, har förr gett upphov till ekonomiska hög- och lågkonjunkturer och en rik legendbildning. Orsaken till dessa fluktuationer torde främst vara att en viss årsklass eller serie av årsklasser p g a för lek och yngel gynnsamma omständigheter blir så enormt talrik, att den under en följd av år dominerar populationens sammansättning och ger upphov till ett mycket rikt fiske. Dynamiken kan liknas vid den som gjort fjällämmeln så berömd, men för sillens del blir konsekvenserna av en god årsklass långvariga. Sådana optimala årsklasser kan uppstå samtidigt inom geografiskt skilda lekområden. Det är främst beståndsfluktuationer hos Nordsjöns banksill, som gett upphov till upp- och nedgången i Västkustens sillperioder.

Veckans fisk. Vecka 7.

Torsk (Gadus morhua)

Kännetecken: Torsken har längre nos än underkäke, 1 skäggtöm, vit buktande sidolinje, 2 analfenor, vilka sitter som pendanger till de 2 bakre ryggfenorna, och tvär stjärtfena. Längd upp till 1,40 m. Högsta kända vikt och längd i Atlanten är 51,3 kg resp 1,80 m. I Östersjön kan torsken nå 31,5 kg vikt (utanför Ystad) resp 1,22 m längd (vid Värmdö) och i Bottenhavet 25 kg resp 1,32 m. Som mycket sällsynta uppträder i Atlanten torskar med hud och kött orangeröda. Färgvarieteter har anträffats även i svenska vatten. Vid Västkusten kan den s k bergtorsken i tångbältet vara kopparröd eller brun, "ålgrästorskarna" grönaktiga och "sandbottentorskarna" ljusgrå.

--------------------

Utbredning: Norr- och österut till Spetsbergen och Novaja Semlja. Söderut till Biscaya. I Nordamerika längs Grönlands södra kuster samt utmed Canada och USA från Baffins land till Nord-Carolina.

--------------------

Förekomst i Sverige: Torsken finns i alla hav från Skagerack i väster till Bottniska viken i nordost, där den i Bottenhavet är regelbunden och tidvis ganska vanlig men i Bottenviken normalt sällsynt. Effektiv lek torde ej ske norr om Gotland. Östersjöns population har beskrivits som en särskild ras, Gadus morhua callarias, medan övriga svenska havsvatten bebos av G. m. morhua. Liksom sillen blir torsken olika stor i skilda områden, och Bottenhavets torskar kan ibland bli större än Skageracks (se ovan under Kännetecken). Ute i Atlanten når fisken dock sin största längd. Utöver dessa storleksförhållanden är arten uppdelad på biologiska stammar varav främst kan urskiljas två kategorier: den atlantiska, som företar årliga förflyttningar från och till lekplatserna, och den litorala, vilken håller sig inom begränsade områden mer eller mindre i kusternas närhet. Dessa olika torskstammar visar sinsemellan smärre morfologiska skillnader likaså i tillväxthastighet och könsmognadsålder.

--------------------

Miljö: Också torskens uppehållsplatser är av olika beskaffenhet för skilda bestånd, men över lag föredras vattentemperaturer på 2-8° C. Kustens torskar lever nära bottnen, tidvis i tångbältet, en annan grupp på de stora atlantiska havsvidderna. Torskens djupnivå växlar mellan 10-200 m men de den kan förekomma ned till ca 600 m likaväl som på decimeterdjupt vatten. I Östersjön är den främst en "djupvattensfisk" p g a salthaltsförhållanden. Den kan gå in i flodmynningars bräckvatten.

--------------------

Flyttning: Torskens förflyttningar gäller lek- och näringsvandringar. De tycks delvis dikteras av havsströmmarna, som i sin tur påverkar torskens bytesfiskar. Ett individ kan sålunda ett år ledas till en lekplats och ett senare år till en annan. I Östersjön flyttar den vuxna torsken mot vatten med högre salthalt och under vintern-våren mot varmare vatten. Näringsvandringarna i Atlanten följer ofta stimmen av sill och lodda. Sträcket går här fram på 200-400 m djup. Torsken kan färdas minst 30 km per dygn. Västkustens torskar vandrar ut i Nordsjön och tillbaka igen, varvid bestånden i södra Norges och Bohusläns kustvatten inte tycks blanda sig med dem i södra Kattegatt och vid Danmarks kuster. Östersjöns torskar torde förflytta sig blott inom detta hav med undantag av en population från ett område väster om Bornholm, vilken flyttar till Kattegatt främst via Stora Bält. Unga och delvis även äldre torskar från Ålands hav, norra och mellersta Östersjön vandrar under alla årstider men främst vintertid ned till södra Östersjön, där de vanligen kvarblir efter att ha lekt sydöst om Gotland, öster om Bornholm och i Gdanskbukten. Torskar i mellersta och norra Bottniska viken synes vara mera stationära. Torskar märkta i Ålands hav har anträffats också i Bottniska viken. Torskar från Islands farvatten har vandrat till Barents hav och västra Grönland.

--------------------

Vanor: Det är endast under leken som torsken förekommer i stora stim. Under jakt på sill drar torsken fram i övre vattenlager. På höstar och vintrar kan stora torskar jaga intill strandkanten, under vår och försommar gör mindre torskar samma sak. Ibland syns stjärten vifta ovan ytan, då torsken står vertikalt på huvudet undersökande tångens djur.

--------------------

Föda: Fiskar, särskilt sill, skarpsill, lodda, storspigg, simpor, tånglake och tobis, men även torskyngel samt bläckfiskar, kräftdjur, havsborstmaskar, ormstjärnor, musslor och andra i vattnet fritt svävande eller på bottnen levande djur. Även fåglar, t ex sillgrissla, har fångats. Ynglen förtär hoppkräftor och andra planktondjur. Småtorskar äter andra sorters kräftdjur m m.

Thursday, February 22, 2007

Heeeeeere Fishy Fishy Fishy

Om det ändå vore så lätt...

Tuesday, February 20, 2007

Fiske-nostalgi.

Ni som drömmer er tillbaka till den goda tiden, när Bengt Öste och Larz Thure Ljungdahl, förgyllde kvällarna i tv-sofforna med programet "Visst nappar det", tycker jag ska surfa in här och titta på dom gamla avsnitten igen.

Säsongs-premiär.

Lördagen den 3 mars är det premiär för årets omgång av "jakt & fiske" på tv4+. Starttiden är kl. 21:00. Du kan läsa mer om programet här.

Monday, February 19, 2007

Så kan det gå...

Tur att sånt här aldrig händer när vi är ute med klubben...

Resultat torsktävlingen 27/1-07




Seniorer:


1. Roco Kiseloski___________2,26 kg
2. Tommy Larsson_________2,10 kg
3. Rickard Liljekvist________1,94 kg
4. Munir Salcic____________1,76 kg
5. Jan Wennerblad_________1,56 kg
6. Kjell Hermansson________1,10 kg
7. Oiva Juuso_____________0,90 kg
På placerings-poäng 17 hamnar övriga i klassen som inte fick någon godkänd fångst. Dessa är:
Kristian Pedersen
Kjell Åhman
Duro Miletak
Josip Kovacic
Tomas Josefsson
Sören Efraimsson
Djuro Bosic
Christer Laihinen
Aldo Faraguna

Juniorer:
1. Armin Kujovic___________1,84 kg
3. Joakim Dahlberg
3. Gzim Kastrati


Sunday, January 07, 2007


En sjöbuse i norge år 2004.

Och en snusmumerik...