Wednesday, August 15, 2007
DM i havsfiske.
Samling på kajen, Norra hamnen klockan 06:00.
Utgång klockan 06:30.
Fisketid: 5 timmar.
Startavgift:
Seniorer 500:-
Juniorer 250:-
Anmälan via inbetalning av startavgift till Tävlingsfiskarnas postgiro nr. 126 84 36-1 senast den 30 april.
OBS!!! Glöm inte att ange : Namn, Klass och klubb.
Medlemskap i sportfiskarna erfordras.
Flytväst eller flytoverall gäller under hela vistelsen på båten.
Vid mete får 2 st. krokspetsar användas.
Vid pilkning får pilk med enkelkrok eller trekrok + 2 upphängare användas.
Minimimått:
Havskatt och Långa, 50 cm.
Torsk, Sej och Bleka, 40 cm.
Plattfisk, 24 cm.
Övrig fisk, 20 cm.
Vid frågor ring till Kristian Pedersen: 0371-123 67 eller 070-370 20 15
Hjärtligt välkomna.
Friday, August 03, 2007
Thursday, July 26, 2007
Saturday, July 07, 2007
Saturday, June 02, 2007
Sommarpyssel...
- Vad är håkärring för typ av fisk?
- Varifrån kommer en fiskebåt med betäckningen LL?
- Vilket landskap har tre fiskar i sitt vapen?
- Vilket redskap användes förr vid possitionsbestämning ombord på ett fartyg?
- Om du står i båtens färdriktning, vad kallas då sidan till höger om dej?
- Hur lång är en distansminut i meter?
- Vad kallas det instrument som man mäter vattendjupet med?
- Vad är svennska rekordet på pigghaj?
- Vad heter fisken "Dipturus batis" på svenska?
- Svenska rekordet på aborre ligger på 3150 g. Men vad tog den på för bete?
- Hur många sorters simpor har vi i svenska kustvatten?
- Hur många öar finns det i sjön Bolmen?
- Hur mycket kostar ett fiskekort i Vänern för ett dygn?
Svaret anges i kg med 2 decimaler. (Ex. 12,32 kg)
Era svar skickar ni till tavlingsfiskarna@sverige.nu eller lämna dom vid påstigning av bussen till makrillcuppen.
Sunday, April 29, 2007
Bilder från Bua.
Jag vet att jag ska ha den här någonstans.
Fler bilder och resultat kommer snart.
Thursday, March 22, 2007
Veckans fisk. Vecka 12.
Kännetecken: Kroppen är spolformig. Ryggens färg flammar i grönt eller blått med oregelbundna svarta tvärband nedåt sidorna. Denna teckning skiljer makrillen från andra svenska fiskar. Färgvarieteter av denna art anträffas ganska ofta. Ibland är översidan en färgat mörk eller försedd med ljus, finmaskig nätteckning; andra gånger visar den "bokstavsteckning" eller är fläckig. Saknar simblåsa. Längd och vikt sällan över 40 cm resp 700 g men når upp till 66 cm resp 3,5 kg.
E-post...
Tuesday, March 06, 2007
Sportfiskemässa på Elmia.
Gå in här för att få mer info.
Wednesday, February 28, 2007
E-POST
Friday, February 23, 2007
Vecans fisk. Vecka 10.
Kännetecken: Blekan utmärks av färgteckningen, utskjutande underkäke utan skäggtöm och den grönbruna, buktande sidolinjen, som svänger upp på den mörka ryggen. Färgen varierar: olivgråbrun med röd- eller gulaktiga inslag. Ofta rektangulära, gula eller röda linjer. Längd vanligtvis ca 50 cm men upp till 1,3 m och vikt upp till 11,3 kg, i utomsvenska farvatten 24 kg.
Veckans fisk. Vecka 9.
Kännetecken: Lubben skiljs från andra torskfiskar genom att den blott har 1 långsträckt ryggfena, vilken via stjärtfenan övergår i en analfena som sträcker sig över halva buken. Dessa 3 fenor har vita ytterkanter, innanför vilka löper ett svart band. Längd vanligtvis ca 50 cm men upp till 1,10 och vikt upp till 14,5 kg.
Veckans fisk. Vecka 8.
---------------------
Utbredning: Norrut upp i Ishavet till 75° n br. Österut till Vita havet. Söderut längs Atlantkusten till södra Frankrike och Portugal, där bestånden tunnas ut. I Nordamerika kring södra Grönlands kuster och längs östra kusten från Baffins land till SydCarolina.
Förekomst i Sverige: Runt alla Sveriges kuster.
Miljö, vanor och föda: Sillen drar omkring i stim längs kuster och ute till havs på varierande djup mellan ytan och 200 m. Ibland söker den sig till flodmynningar. Stimmen kan omfatta ca 500 milj sillar. Sådana stim kan vara mer än en mil långa och ett par km breda. På dagen går sillen ofta närmare bottnen, på natten stiger den i regel upp närmare ytan. Den följer härvid planktonets rörelser. Planktondjuren, särskilt smärre kräftdjur, fisklarver och blötdjur, utgör nämligen sillens förnämsta föda. Stundom jagar den dock även något större kräftdjur och småfisk. Sillen intar näring i huvudsak under sommarhalvåret. I Östersjön har övervintrande koncentrationer av strömmingar anträffats i Södermanlands skärgård under jan-april 1977 i så stort antal att fiskarna i vikt representerade 1/4 av hela den svenska Östersjöfångsten av strömming 1976. 1978 lokaliserades lika stora stim av övervintrande strömming vid Möja i Uppland och vid Bråviken i Södermanland och Östergötland.
Flyttning: Förutom de vertikala förflyttningarna mellan övre och undre vattenlager företar sillen vandringar i samband med leken. Dessa är av stor omfattning och sträcker sig över väldiga havsområden men är ännu ej till alla delar kartlagda. Omfattande märkningsförsök har dock visat att åtminstone en del av den sill, som fiskas vid Norges västkust under vintern och våren, där den också leker, påträffas under sommaren vid Island. Vårt eget vintersillfiske är periodvis till stor del baserat på sill, som inkommer till Västkusten från Nordsjön, där våra fiskare före fiskegränsernas utflyttning fångar den på sommaren under namn av fladensill efter den förnämsta fiskplatsen. Fladen grund i norra Nordsjön. Kattegatts höstlekande sillar vandrar däremot in i nämnda område i juli-aug och leker där i okt, varefter de försvinner på senhösten, sannolikt ut i Nordsjön. De är numera sällsynta, och vårlekande sill dominerar här liksom ofta i Skagerack. Till västligaste delen av södra Östersjön har dock sillar genom Öresund vandrat från Kattegatt och i mindre utsträckning från Skagerack. Sålunda har i Bohuslän märkta sillar återfunnits i Kielbukten och vid Rügen samt vice versa. Dessa sillar utgör avkomma av vid Rügen vårlekande fiskar. Härifrån vandrar de norrut från maj-juni till sept-okt, medan återflyttningen från Skagerack och Kattegatt pågår under senhösten och vintern. Inom Östersjön har också längre vandringar konstaterats. Vårlekande strömming utmed Syd- och Östkusten upp till Ålands hav tillbringar sommaren och hösten i södra Östersjön, huvudsakligen öster om Bornholm. Flyttningen dit går mestadels väster om Gotland. Under senhösten återvänder dessa sillar norrut. Strömmingar från mellersta Bottenhavet förekommer både i södra Bottenviken och i Ålands hav. Bottenhavets strömmingar är eljest i stort sett bundna till detta område. I norra Kvarken och kring Åland övertvärar dock denna fisk havet mellan svenska och finska kuster. I vissa vikar och fjordar påträffas sill- och strömmingsformer, som är mer eller mindre stationära. Märkningen av sill och strömming vid svenska Syd- och Östkusten har även visat att de kan skifta flyttningsstråk och lekplatser. Sålunda har en vårlekande sill vid Västervik under nästa lekperiod 1 år senare anträffats vid Trelleborg och på motsvarande sätt har en leksill från Väddö, Uppland, 1 år senare lekt vid Blekinge.
Beståndsväxlingar: De oerhörda växlingar i sillbeståndet alltifrån långa perioder, då arten förekommer i massor, till andra, då den förefaller vara i det närmaste försvunnen, har förr gett upphov till ekonomiska hög- och lågkonjunkturer och en rik legendbildning. Orsaken till dessa fluktuationer torde främst vara att en viss årsklass eller serie av årsklasser p g a för lek och yngel gynnsamma omständigheter blir så enormt talrik, att den under en följd av år dominerar populationens sammansättning och ger upphov till ett mycket rikt fiske. Dynamiken kan liknas vid den som gjort fjällämmeln så berömd, men för sillens del blir konsekvenserna av en god årsklass långvariga. Sådana optimala årsklasser kan uppstå samtidigt inom geografiskt skilda lekområden. Det är främst beståndsfluktuationer hos Nordsjöns banksill, som gett upphov till upp- och nedgången i Västkustens sillperioder.
Veckans fisk. Vecka 7.
Kännetecken: Torsken har längre nos än underkäke, 1 skäggtöm, vit buktande sidolinje, 2 analfenor, vilka sitter som pendanger till de 2 bakre ryggfenorna, och tvär stjärtfena. Längd upp till 1,40 m. Högsta kända vikt och längd i Atlanten är 51,3 kg resp 1,80 m. I Östersjön kan torsken nå 31,5 kg vikt (utanför Ystad) resp 1,22 m längd (vid Värmdö) och i Bottenhavet 25 kg resp 1,32 m. Som mycket sällsynta uppträder i Atlanten torskar med hud och kött orangeröda. Färgvarieteter har anträffats även i svenska vatten. Vid Västkusten kan den s k bergtorsken i tångbältet vara kopparröd eller brun, "ålgrästorskarna" grönaktiga och "sandbottentorskarna" ljusgrå.
--------------------
Utbredning: Norr- och österut till Spetsbergen och Novaja Semlja. Söderut till Biscaya. I Nordamerika längs Grönlands södra kuster samt utmed Canada och USA från Baffins land till Nord-Carolina.
--------------------
Förekomst i Sverige: Torsken finns i alla hav från Skagerack i väster till Bottniska viken i nordost, där den i Bottenhavet är regelbunden och tidvis ganska vanlig men i Bottenviken normalt sällsynt. Effektiv lek torde ej ske norr om Gotland. Östersjöns population har beskrivits som en särskild ras, Gadus morhua callarias, medan övriga svenska havsvatten bebos av G. m. morhua. Liksom sillen blir torsken olika stor i skilda områden, och Bottenhavets torskar kan ibland bli större än Skageracks (se ovan under Kännetecken). Ute i Atlanten når fisken dock sin största längd. Utöver dessa storleksförhållanden är arten uppdelad på biologiska stammar varav främst kan urskiljas två kategorier: den atlantiska, som företar årliga förflyttningar från och till lekplatserna, och den litorala, vilken håller sig inom begränsade områden mer eller mindre i kusternas närhet. Dessa olika torskstammar visar sinsemellan smärre morfologiska skillnader likaså i tillväxthastighet och könsmognadsålder.
--------------------
Miljö: Också torskens uppehållsplatser är av olika beskaffenhet för skilda bestånd, men över lag föredras vattentemperaturer på 2-8° C. Kustens torskar lever nära bottnen, tidvis i tångbältet, en annan grupp på de stora atlantiska havsvidderna. Torskens djupnivå växlar mellan 10-200 m men de den kan förekomma ned till ca 600 m likaväl som på decimeterdjupt vatten. I Östersjön är den främst en "djupvattensfisk" p g a salthaltsförhållanden. Den kan gå in i flodmynningars bräckvatten.
--------------------
Flyttning: Torskens förflyttningar gäller lek- och näringsvandringar. De tycks delvis dikteras av havsströmmarna, som i sin tur påverkar torskens bytesfiskar. Ett individ kan sålunda ett år ledas till en lekplats och ett senare år till en annan. I Östersjön flyttar den vuxna torsken mot vatten med högre salthalt och under vintern-våren mot varmare vatten. Näringsvandringarna i Atlanten följer ofta stimmen av sill och lodda. Sträcket går här fram på 200-400 m djup. Torsken kan färdas minst 30 km per dygn. Västkustens torskar vandrar ut i Nordsjön och tillbaka igen, varvid bestånden i södra Norges och Bohusläns kustvatten inte tycks blanda sig med dem i södra Kattegatt och vid Danmarks kuster. Östersjöns torskar torde förflytta sig blott inom detta hav med undantag av en population från ett område väster om Bornholm, vilken flyttar till Kattegatt främst via Stora Bält. Unga och delvis även äldre torskar från Ålands hav, norra och mellersta Östersjön vandrar under alla årstider men främst vintertid ned till södra Östersjön, där de vanligen kvarblir efter att ha lekt sydöst om Gotland, öster om Bornholm och i Gdanskbukten. Torskar i mellersta och norra Bottniska viken synes vara mera stationära. Torskar märkta i Ålands hav har anträffats också i Bottniska viken. Torskar från Islands farvatten har vandrat till Barents hav och västra Grönland.
--------------------
Vanor: Det är endast under leken som torsken förekommer i stora stim. Under jakt på sill drar torsken fram i övre vattenlager. På höstar och vintrar kan stora torskar jaga intill strandkanten, under vår och försommar gör mindre torskar samma sak. Ibland syns stjärten vifta ovan ytan, då torsken står vertikalt på huvudet undersökande tångens djur.
--------------------
Föda: Fiskar, särskilt sill, skarpsill, lodda, storspigg, simpor, tånglake och tobis, men även torskyngel samt bläckfiskar, kräftdjur, havsborstmaskar, ormstjärnor, musslor och andra i vattnet fritt svävande eller på bottnen levande djur. Även fåglar, t ex sillgrissla, har fångats. Ynglen förtär hoppkräftor och andra planktondjur. Småtorskar äter andra sorters kräftdjur m m.
Thursday, February 22, 2007
Tuesday, February 20, 2007
Fiske-nostalgi.
Säsongs-premiär.
Monday, February 19, 2007
Resultat torsktävlingen 27/1-07
2. Tommy Larsson_________2,10 kg